Vem talar egentligen rätt?

Vi har valt att arbete med att jobba med dialekter och här har ni en sammanfattning av de dialekter vi har valt att fördjupa oss i.

Norrländskan

Man kan dela in Sverige i sex olika dialekt områden. Och dem sex är:
Guta mål, Svea mål, Dal mål, Norrländska mål, Sydsvenska mål och Göta mål. Norrländska

Norrländskan talas i ett av de sex olika dialekt områden som finns i Sverige. Det talas främst i : Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten. Men den förkommer främst i norra Hälsingland och östra delen av Jämtland. Inom den norrländska dialekten finns det en rad olika små dialekter som liknar norrländskan, precis som inom Svealand och Götalands gränser.

När man talar med folk så uppfattar de ofta norrländska som en lite oseriös dialekt. Det har nog mycket med att göra att vi har förlöjligat dialekten i tv-serier och roliga historier. Mycket har nog med att göra att vi bor så långt ifrån de delarna och de gör att vi inte hör den ofta alls, så när vi väl hör den så anser man att det låter lite annorlunda. För hur ofta hör man andra dialekter än ”rikssvenskan” i ex; media och bland våra politiker, inte ofta. Skulle vi höra norrländskan ofta skulle vi nog sluta förlöjliga dialekten.

Skånska

Skånska är en dialekt som man pratar i södra Sverige. Skånska det är en blandning mellan svenska och danska och därför menar många att skånska bör kallas som ett östdanskt mål. Det finns även dialekter inom skånskan, men dessa är dock väldigt små. Stora likheter finns i dialekterna i norra-östra Skåne, västra Blekinge, Markaryd och Hallaryd. Likaså är slättmålen lika varandra, alltså allt söder om en norr om Malmö ända ut till Simrishamn.

I många av de större städerna i Skåne förekommer ofta en dialektskillnad som ibland kan kallas den "moderna skånskan", den talas främst i Malmö och Lund. Den moderna skånskan är inte lika grov och kraftig som den vanliga gammaldags skånskan, man använder vanliga skånska r fast man använder de andra skånska bokstäverna på ett väldigt diskret sätt som mer liknar den mellansvenska dialekten.

Invandringen i Sverige har också lett till att stora städer i Skåne, framförallt Malmö, har fått till följd att nya mycket lokala dialekter av skånskan har skapats, detta är som en skånsk variant av förortssvensskan. I Malmö kan man till exempel finna skillnader mellan de olika stadsdelarna och också mellan de olika socialgrupperna.

Lund är en annan skånsk stad vars dialekt har påverkats under årens gång. Detta beror dock inte på invandringen utan på grund av den stora inflyttningen av främst studenten från hela Sverige som kommer för att studera på Lunds universitet.

Rikssvenskan

Rikssvenska är det språket som pratas i landet utan några dialekter. Det är det språket man får lära sig i skolan. Motsatsen till rikssvenska i denna betydelse är finlandssvenska och estlandssvenska. Talad rikssvenskan används som en typ av Sverigessvenska utan drag av någon dialekt som är baserad på bildade Mälardals- och Sörmlandsdialekter och lärdes tidigare ut i skolor över hela Sverige som "ren svenska”. Att man med detta slags rikssvenska förstår en högprestige-dialekt, och egentligen inte en dialektfri svenska, visas att den bästa rikssvenskan talas i Nyköping.

I Finland finns fortfarande termen högsvenska för att skilja det finlandssvenska standardspråket från det i Sverige. Rikssvenska är det språk som används av den stora majoriteten av såväl svenskar som finlandssvenskar.

Många i Sverige (främst i storstäderna) pratar regionalt standardspråk, vilket innehåller några regionala drag som t.ex. prosodi (ljudegenskaper) och uttal, men för övrigt är uttalet väldigt nära standardspråket.

Rikssvenskan används främst i offentliga sammanhang, eller när man talar med någon vars dialekt är främmande. Den kännetecknas både av högre status än det vardagliga språket.

Finlandsvenska

Finlandsvenska är den dialekt som finlandssvenskarna i Finland talar. Svenska är ett officiellt språk i Finland och är modersmål för 265 000 invånare (ca 5 % av befolkningen) och 25 000 ålänningar (91 % av befolkningen)

I finlandssvenska har man till skillnad från rikssvenska bara ett ”sje” ljud. Man uttalar ett tydligt t innan ”sje”, ett exempel med tjugo som man uttalar ungefär ” tschugo” Man rullar på r-en till skillnad från rikssvenska där man r-en är mjuka. Till skillnad från rikssvenska finns det bara ett enda a-ljud i finlandssvenska, som tillexempel i uttrycket kaffe och bakelse där vi i rikssvenska betonar a-na olika medan man i finlandssvenska använder sig av samma a-ljud som i kaffe, i båda orden. Det talade språket känns ibland lite gammaldags med gamla ord och kortformer som till exempel ”int”, något som rikssvenskar gärna härmar när man försöker imitera finlandssvenska.  Språkrytmen i finlandssvenska kännetecknas av en långsamhet med inslag av melankoli.

Det är ett vanligt missförstånd att Finlandsvenska är en finsk dialekt utan finlandssvenska är en svensk dialekt. Man ska inte blanda ihop finlandssvenska med en finländare som har lärt sig svenska. En annan fel uppfattning som många svenskar har om finlandssvenskan inte är  ett modersmål. Sanningen är att majoriteten av finlandssvenskarna har finlandssvenska som modersmål och många av dem kan inte prata finska.

Vi gjorde även en enkätundersökning om de 4 olika dialekterna vi tog upp i vårt arbete om dialekter. Vi frågade 10 personer och detta var vad vi kom fram till:

• Majoriteten vill helst höra rikssvenska av en telefonförsäljare samt i media.
• Den fulaste dialekten ansåg de tillfrågade var finlandssvenskan och den som hade mest status var rikssvenskan.
• Av 10 personer så svarade 8 att de talade rikssvenskan.